Tvillingarnas syster kom hit igår med två vänner. Hon har bott i Australien ett tag så jag räknade med att få tjöta lite go engelska med henne. Så fel jag hade. Hennes ordförråd var klart bättre än alla andras. Hon kan antagligen lika många engelska ord som alla mina flatemates tillsammans, vad det nu säger er. Men dialketen, denna dialekt. Fattar inte hur den Arnold kan lysa igenom så starkt.
När systrarna var här påminde dom mig om hur fula alla engelsmän var. Tyskarna är fan inte långt efter det ska sägas. Helt sjukt.
Idag är det en stor dag. Liverpool kommer hit och vi skator ska hacka sönder dom.
Laddade upp igår kväll med att kolla på "Green Street Hooligans". Filmen handlar om West Hams firma och deras fighter. Av någon underlig anledning ska dom ha med sig en amerikan i gänget, han spelas av ingen mindre än Elijah Wood. Jag har lite svårt att se skådespelare som liksom fastnat i ett fack i en helt annan film. Mr Wood är en hob och kan aldrig bli något annat.
Filmen var rätt kass i övrigt (förutom slagsmålen) också men Wood sänkte den ännu lägre. Vid tre tillfällen ville jag stänga av filmen. Kommer inte ihåg vilken ordning dom inträffade men jag kommer att redovisa dom ändå.
1. När en tonårsfet hob får sitter i en tatueringsstol och får ett West Ham emblem tatuerat på bröstet.
2. Med utåtstående ögon får en svinnöjd Wood telefonnummer till tre engelska tjejer (väldigt engelska).
3. När han fäller den så uttjatade kommentaren till sin pappa: I am so tired to have a relationship with your voicemail. Är inte det en riktigt dålig replik?
Nu ska vi ladda inför matchen. Ha det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar