Femte dagen

Läste precis min broder blogg Andreas hörna och håller med ut i fingerspetsarna om att man känner sig sjukt ensam när man inte har valt att vara själv. Lider med dig gubben, vi får ju sitta i den båten tillsammans...

Gårdagskvällen var tydligen hård på gänget där hemma, J skulle vara tuff och gå efterfest det gick väl sådär... Här blev jag bjuden på stekt kyckling med ratatouille hos fransyskan, hon håller till ute Jesmond nära en kricketplan om ni skulle ha vägarna förbi. Det var jag tyskan och fransyskan och det känns väl sådär med dom två. Ingen av dom har mycket att säga sen är det där med att deras dialekt så det blir nog att sticka på vänjakt snart. Tog ett steg i den riktningen i dag när jag var på gymmet för första gång, killen i receptionen var dum i huvudet. Han visste att jag var utlänning och ny där ändå skulle han vara tuff och inte alls hjälpsam som dom brukar vara här. Men jag svalde det för att jag var under tidspress, skulle till skolan för att registrera mig. Registreringen gick bra och jag är nu välkommen att börja i morgon. Det känns skönt att det startar så jag kan fokusera på något annat än ensamheten.

Vänjakten i dag gick inte så bra så jag åkte i väg med dom vanliga till ett konstverk som heter "The angel of the north". 200 ton stål som syns vida omkring, rätt fräckt om jag får säga min mening. Sen blev det en promenad till Baltic (en konsthall) dom hade tyvärr ingen utställning förrän den 21 september så vi kollade bara in utsikten. Väl hemma blev det inte mycket gjort lite skypande med J sen film.

















The Angel Of The North.

















Utsikten för statyns fot.

















Utsikten från Baltic.