Sjuttonde dagen

Började dagen med en stadig frukost innan jag begav mig till affären för att inhandla lite matvaror. Var otroligt förutseende och tog med mig min tomma bag så det skulle bli lättare att bära, diggar inte sådant beteende egentligen men nöden har ingen lag. Väl där visade det sig att jag inte var den enda som skulle handla utan halva Newcastle var där också. Plockade ner lite frukt i min vagn och kollade på min omgivning när en liten tjej fick frågan av sin mamma om hon ville hålla en färsk ananas, vilket hon ville. När hon hade hållit den typ 5 sekunder tog mamman den och lade tillbaka den, jag inspekterade henne lite närmare vilket hon märkte och kände tydligen att hon var tvungen att förklara sitt handlande. Du förstår, hon (dottern) var rädd för ananas innan så varje gång vi är och handlar får hon hålla en... Det var det gulligaste jag hört på länge men det är ju svårt att kontra på ett annat språk så jag ville fråga om det bara gällde färsk eller om det även innefattade konserv men istället log jag så fint jag kunde, nickade och begav mig av för att hitta en ost som passade. Köpte på ett fett lager av det mesta så nu behöver jag inte springa där på en vecka hoppas jag.

Lagom till lunch drog jag bort mot "Luckies" för att kolla på fotbollen, vi förlorade med 1-3 så det finns inte mycket att rapportera. Kanske bara att två av mål var tavlor från baklinjen och det sista får Given ta på sig... Så den moraliska segraren är således Newcastle. Vilket egentligen är skitsamma för det är ju bara poängen som räknas i slutet av säsongen. Fick även i mig en pint, ett stående erbjudande där är nämligen beer 'n' beef. En burgartallrik och en bärs för £4.95, helt ok. Det var även en tjej som pratade med mig! Sen att hon var full som satan och pratade ytterst osammanhängande berör mig inte det minsta utan jag ser det som ett framsteg i mina försök att skaffa vänner. Nästa gång då går det nog bättre.

Har glömt att förtälja en sak och det är att jag har pratat med den andra delen av den tyskakolonien. Tyskarna fikade på tysktvis i köket med korv, potatis och Bayerskt. Jag tänkte vara trevlig och slank in för att hälsa och hämta något lite gott i kylen. Tog dem nya i hand och sa vad jag hette och vart jag kom ifrån, självklart var det en slapphand men det var något annat skoj som hände. Hon satte korven i halsen när hon skulle säga sitt namn. Mohahahaha!! Helt totalt pionröd i ansiktet kippade hon efter andan och jag släppte inte hennes näve.... Kanske lite elakt men jag var ju tvungen att veta hennes namn. Hon hostade till några gånger och fick så småningom fram mellan korvskivorna att hon lystrar till namnet Sandy. Från denna stund och framöver har jag bestämt mig för att var trevlig mot dom även om jag har svårt för dom, storsint va?

Det var det, hörs framöver.