Artonde dagen

Gårdagen bjöd inte på något av intresse utan jag spenderade en timme med att promenera runt lite i Newcastles stadskärna. Alla pubar var fulla med människor och jag bara gick omkring. Jag associerade till något julprogram när det är hemlösa som går omkring och fryser medan folk skrattar och tjoar inomhus. Det kändes lite jobbigt men jag får väl skylla mig själv när jag är så feg att jag inte vågar gå in för att skaffa vänner. Jag har så sjukt svårt att ta första steget och det känns trist som fan. Det hade ju varit en grej om jag var singel och skulle ragga då finns det ju alltid något skrap att limma på men nu när jag redan är kär och bara vill tjöta lite är det lurigt. Är det någon som har ett förslag (jag kommer inte att gå med i kåren...). Hoppas lura i någon i skolan att jag är en trevlig prick så kanske man kan hänga lite på kvällar och andra högtider. Det är väl Champions League i veckan? Någon stackare kan jag nog få fatt i. Avslutade kvällen med att kolla på Die Hard 4.0, fullmatad aktion vet inte om den var så bra dock men det finns helt klart sämre filmer.

Vaknade i hyfsad tid i morse. Efter en stadig frukost och ett samtal med J drog jag till gymmet. Det var en underbar morgon med sol, fågelkvitter och två helikoptrar som hoovrade i skyn. Mmmmm, i mina våtaste "Cops"-drömmar hoppades jag givetvis på en att en fet biljakt skulle bränna förbi i 200 km/h och sedan skulle några bilar sprängas lite längre ner på gatan (så att jag inte skadades...). Jag kan ha blivit påverkad av film valet i går, vem vet? Men jag hörde inget däcktjut eller sirener i fjärran. Lite nedlåten av faktumet att det inte var något coolt i görningen fortsatte jag mot gymmet. Jag måste korsa motorvägen på vägen dit och när jag ser gångbron som jag brukar använda blir jag ännu en gång lite varm inombords. Fullt med folk som hänger över räcket för att se så bra som möjligt! Yes, en fet krasch med massa blod, brandmän och poliser. Blir lite snabbare i stegtet när jag närmar mig, hör ännu inget för Ipoden är i och Gentleman "Dem Gone" pumpas i öronen på mig. Tycker dock att det är lite konstigt att jag inte ser blåljusen, nåväl dom kanske är på väg. När jag kommer tillräckligt nära för att se vägbanan blir jag nästan lite sur, det är en jävla löpningstävling som pågår... Fan också! Inte ens ett skrubbsår vad jag kan se, skit också. Gör vad jag ska på gymmet men fortfarande lite irriterad när jag är på g hem.

Tar en promenad in till biblioteket för att skriva ut några papper. Jag vågar påstå att vi här på Northumbria University har det fräckaste biblioteket i världen... Innehållet vet jag inte så mycket om och byggnaden är inte dödsfräsch men sicken service! Dom öppnar klockan 8 varje morgon (vardag som helgdag), lektionerna startar först klockan 9 vilket innebär att man kan tokplugga en timme på morgonen om det skulle behövas. När dom stänger är nog dock det sjukaste: klockan 00, varje dag! Fatta att man kan alltså kombinera förfest och pluggande på kvällarna inte illa. Frågan är dock om man skulle vilja det... Måste bara varna om det inte var allt, utan under inlämningsperioderna (under 8 veckor vid jul och i maj/juni) har dom öppet dygnet runt! Det är något vi inte har hemma. Service om något, tycker jag.

Kollade även lite på löparna som nu gick omkring inne i staden. Dom hade tydligen sprungit 13,1 miles, vilket jag tyckte lät mesigt så jag gick omkring och tyckte alla var mesiga för det är väl inget att springa... Kollade på datorn hur mycket en mile är, det visade sig vara typ 1,6 km. Kollade även hur långt 13,1 miles var... Det visade sig vara ganska exakt ett halvt maraton. Inte så mesigt så jag ber om ursäkt och tar av hatten för er alla som orkar löpa den sträckan.

Love your life and live the life you love.