torsdag 27 september 2007

Femtonde dagen

I går eftermiddag skulle jag äntligen införskaffa lite ost och ett litet fruktfat (eller bara frukt har en skål hemma). Allt gick som smort kom även hem med ett par sulor och ett par nätta skor. Sulorna köptes på en typ naturkompaniet- affär, kändes riktigt vandrar van när jag kollade in sovsäckar och kängor. Även affärsbiträdet trodde jag var en vandrare för när jag var till att betala försökte hon lura på mig en vattenflaska i aluminium, tackade dock nej till det. Skorna var ett rent rån (från min sida)!! £ 10 för ett par helt funktionella svarta tygskor. Nästan lika nätta som ballerinaskor men efter en dag i dom förstod jag varför det inte var ECCO-pris på dom... Men jag ska härda ut, ett par skor har väl inte dödat någon, eller? Sprang även på det ökända "New Pig and Whitsle Big" det är även så att den inhemska befolkningen skojar om att gå dit på helgerna. Varför får ni se i denna lilla jämförelse mellan detta ställe och VIP i Stockholm. Klicka här.













Entrance to hell?

I dag var det lugnt i skolan och dagen flöt på som den skulle. Hade ett hål och drog till biblioteket för att kolla på (inte i, för tidigt på terminen) några böcker för i två ämnen är litteraturlistan minst sagt massiv, typ 25 böcker. Så jag skulle kolla om det var bilderböcker eller vad det var frågan om. Det var inga bilderböcker utan mer tegelstens liknande bjässar, så det blir ju inte till att köpa för då kostar övervikten på planet en förmögenhet. Stjäla kommer nog inte heller upp på dagordningen för man kan bli utslängd från universitet vilket inte är bra. Får väl bli en sådan där som sitter på biblioteket och ugglar nätterna igenom, brillmongo tror jag ungdomarna kallar det nu för tiden...

Slutade vid ett och gick hemåt för att veva ihop något lätt i köket. Kokade ris, micrade lite chili-con-carne och skivade tomat och isbergssallad. Åt i godan ro när tyskan plötsligt smällde upp dörren på det tyska viset, brrrrrrrr. Hon tittar på det som jag har framför mig och hånler nära hon går förbi. Jag vet så väl varför flinet sitter på hennes läppar, det är inte maten utan boken jag läser. Jag fick ju några böcker gratis av en tjej i en bokhandel och nu för att fördriva tid samt för att det är en intressant berättelse läser jag "How to change your life in seven steps" av John Bird (grundaren till "The big issue" en nationell tidning som säljs av hemlösa, Göteborgs motsvarighet är "Faktum" ). Nu är det inte så att jag ska ändra mitt liv på något vis (inte som jag planerar) utan det kan vara bra att ha läst åtminstone en sådan bok under sin livstid. Det är väl snarare så att jag har ändrat mitt liv ganska dramatiskt genom att flytta hit. När hon sedan har hämtat sin yoghurt (som ser löjligt liten ut i hennes kulstötarhänder) och sätter sig vid bordet var det enda jag tänkte på att jag skulle koncentrera mig på maten och inte bli provocerad till att sätta gaffeln i ögat på henne. Hon berättade först att hon skulle iväg till Lake District med kåren i helgen och vandra, säkert jättefint men jag vill inte komma ivägen för alla kineser och tyskar när dom bara måste fota ett stenröse, för annars skulle det ju kunna flytta på sig efter 3000 år på samma ställe. Blev lite glad inombords när hon meddelade detta, inget gnat och tjat om taxiresor hög musik m.m. Sen kom det... Även denna gång ber jag er: högt med Arnold accent och enda från magen: How to change your life in seven steps... Haha. Jag blev nu helt vit om knogarna när jag krampaktigt kramade den stakars gaffeln. Yes, sa jag med en himmelsk röst (inte Tors utan mer som en ängels). Förklarade att jag fått den och tycker att han är en intressant människa den här Bird. Sen menade jag på att det kan vara bra att ha ett positivt tankesätt om man är projektledare. Hon brydde sig inte det minsta utan bara fortsatte med sitt fåniga leende, måtte djävulen ta denna kvinna... Eller ännu hellre en hop med kineser på helgens vandring, kanske ska jag leta upp ett gång asiater med ninjakunskaper och sätta på dom vandringskängor. Mohahahhahaha!

Får jämt skit från höger och vänster om att jag skriver för mycket men jag håller inte med utan det är väl så att jag lever ett händelserikt liv...

Inga kommentarer: