Tionde dagen

Vill bara varna om att detta inlägg är ganska långt...

Vädret i går var kanon så efter gymmet gick denna dagen i promenadens tecken. Var i Chinatown (jag gick längs en gata med kinakrogar...) och besökte S:t James's Park så nu har jag sett det man är tvungen att se när man är i staden. Letade febrilt efter ett ställe med schysta priser på sallad men det går inte att hitta här. Så när hungern var som värsta gav jag efter för den engelska traditionen och köpte en macka, den är sjukt ljus men "nyttig" då den innehöll färsk sallad och rökt kalkon. Tog en koll på mitt schema nu när alla kurser är klara och det visade sig att jag är ledig varje måndag och fredag... Alltså tre dagars skolvecka och fyra dagars helg det låter ju bra men fan om det inte är mycket att göra i skolan då går jag under av fritid jag har orkar inte promenera eller sitta i skrubben hela dagarna. Vi märker vad som händer nästa vecka när allt drar igång, det kan kanske bli så att jag int ekan uppdatera bloggen varje dag (sjuk tanke).




















Chinatown


















S:t James's Park


















Engelsk rörmokarkonst...


















Är det nästa inte lite Göteborgs-humor?

Hade bokat in bio med Claudia, Deborah och hennes två polska lägenhetskamrater (Martin och Asha). Jag, tyskan och fransyskan hade tänkt oss att äta innan och promenerade därför mot Osburne Valley (gammalt industriområde men numera hippt konstnärsställe). Hamnade på ett ställe som heter the Cluny och det var det första stället som inte friterade all mat... Deras utbud med öl var också imponerande men det absolut bästa är att det tar 10 minuter dit så det lär bli många besök. Beställde en champinjon soppa och Tyneside Blondie (ett lokalt öl och numer min favorit dryck) ska ligga på systemet så ni får njuta av den där hemma, kanske har Café Delirium den? Det kan väl någon kolla upp...

Väl på bion blev jag lite paff det var nämligen en (typ) svartbio, eller liknande. Man köpte biljetten av en dvärg i rullstol genom ett litet hål i väggen. Självklart (vi är ju i England) dracks det öl under filmen. Det spelade mindre roll för filmen var ingen höjdare precis om ni inte har sett den är det inget jag tycker ni ska göra, har ni sett den så kan vi nog öppna en klubb... Rätt intim för jag tror inte det är många som har sett den. Om ni vill få lite mer info så heter den: The Wild Blue Yonder av Werner Herzog. Men det ska sägas att jag drog på smilbanden vid några tillfällen och det var väldigt fina bilder. Kostade £ 3 så som ett kulturellt tidsfördriv var det inget rån precis.

Drog tillbaka till the Cluny efter filmen för att på nytt avnjuta favorit ölen (men mogen som jag är tog jag bara halva pints, men det blev två så vi kan väl säga en öl då). Satt och tjöta lite ytterligare en kille dök upp, en trevlig fransman med massa yvigt rött skägg och rakad skalle lite lik Generalknas (utan basstämman) tror han hette Pierre. Det satt massa affischer om aktuella arrangemang på väggar och dörrar. Jag liksom sögs mot en lite mer än dom andra, när jag sedan fattade vad det handlade om tappade jag nästan ölen och hade lite svårt att andas...


























Den som inte vill se EEK-A-MOUSE live räck upp en hand...

Hoppas på full uppslutning den 23-25 november. Inte nog med en reggaefestival utan skatorna tar emot Liverpool. Jag lovar att fylla kylar med mängder av Red Stripe och vill härmed bjuda in alla reggae/fotbolls fantaster för en helg som sent ska glömmas. Tror att till och med Foss känner för att visa Newcastle dom höga knäna. Så killar ta och boka in en biljett på Mr. Jet sen tar ni bara Metron in till stan och jag tar emot med kylda drycker av varierande art.

På vägen hem från bion såg jag två killar som snodde massa grejer ur en målerifirma. När jag tittade ner såg jag en skiftnyckel som jag med all kraft jag förmådde drog iväg på den ena killen. När den andra kom mot mig drog jag till honom rätt över käften så han stöp. Den första killen gick mot mig och gav mig en riktig front kick i bröstkorgen, sen vaknade jag ur min dröm... Lite hjälte ändå, eller?

Kan även låta alla klättervänner på Chalmers småle lite när jag meddelar att i kväll ska jag upp på väggen... Tro dock inte att detta betyder att jag kommer klättra med er killar, ni vet att vi inte umgås privat...

Ett rykte har nått mig från United States of America och det är att Charlieboy har gått och blivit lite fnasig, skärpning Charles.

Take it easy.