Fyrtiofjärde dagen

Tvillingarna fyllde tjugofyra igår vilket firades i köket med öl, hawaiitoast och en lek. Gästerna som dök upp var tyskan (jag har definitivt hamnat på hennes dödslista nu), jag, tvillingarna (förstås) och två av deras kompisar. Intimt.

Det drogs några anekdoter om hur lika tvillingarna är. Om detta händer vet du att du är lik din tvilling:

1. När ni går i skolan och gör en muntlig presentation får ni alltid samma betyg.

2. När ni tar skolfotot skickar fotografen bara kort till en person för han fattar inte att han har fotat två olika personer.

3. Du lämnar in ett arbete i skolan och din tvilling får betyget.

Har detta hänt dig och din tvilling då är ni lika som bär. Jag har lite besvär med att skilja dessa två gossarna åt.

Leken vi lekte var när du sätter en post-it lapp i pannan med en känd persons namn på (som någon annan har skrivit) och sedan ska du gissa vem du är. Lektes i brist på annat.

Så varför smides det mord planer på mig i skrubb nummer 2? Det är bara för att jag är så jävla duktig på engelska egentligen. Allt började med att tvilling 1 säger:
- He is 8 minutes older than I. Or is it me?
Jag kör med rätta alternativet och säger:
- I.
Då säger den tyska slynan:
- No, thaaaaaaaaaaaaaaaat is wrooooooooong! It is me.

Min ståndpunkt är solklar; engelskan bygger meningar precis som svenskan. Det korrekta att säga är: Han är äldre än jag. Inte: Han är äldre än mig. Kalla mig besserwiesser om du vill men det är så det är. Jag har inte alltid rätt när det kommer till språk men i detta fallet ger jag mig fan inte. Detta tog mig inte så högt på dödslistan utan det var slutkommentaren som fick mig upp på medalj plats. Hon säger:
- I stuuuuuudie eeeeeeeenglish thaaaaaaaaaaaaaaaaaat iiiiiiiiis whyyyyyyyyyy I knooooooooow.
Jag kunde inte hjälpa att säga det som slank ur mig men jag tvungen.
- Well I speak english. That is more than you do.

Svarta blixtar kom ur hennes ögon. Jag trodde att hon skulle förvandla mig till en groda eller ve och fasa en tysk. Aaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhh. Som tur är kommer karate J imorgon och räddar mig från odjuret.

Snackade med Chicago-Charlie igår och han tvingade mig att ladda ner massa Pete Doherty. Detta i ett försök att konvertera mig till det han kallar: Britt-punk-rock. Du kommer inte att lyckas men jag sitter och lyssnar på The Libertines för fulla muggar.