Har hittat min gula penna, den låg inte i biblioteket utan bara bakom en tom vattenflaska i bokhyllan. Så nu får jag behålla min manlighet ytterligare en dag.
Hos sin rättmätiga ägare igen.
Har även fått höra lite skvaller om den nya tyskan, hette tydligen inte Sandy utan Auriel (sjöjungfru?), typ. Ännu en anledning til att svälja korvskivorna innan man ska säga något, det du vill framföra misstolkas lätt. Hur som haver så skjutsade hennes föräldrar henne hit från Tyskland och tydligen inte för att hon är flygrädd, om jag säger så. Hittade även hennes mamma rotandes i köket nyss, det är service. Det hade inte vart fel med mossan här som skötte om en varje dag, eller det hade kanske varit lite jobbigt i längden? Kan dock inte sluta tycka synd om tyskarna för deras språk är inte vackert. Det kan inte vara roligt att växa upp med ett sådant modersmål, fy fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar