Måste bara förtälja två historier om mig och solarium för att mjuka upp er lite innan jag kommer till dagens händelse.
Vi börjar i New York julen 2006. Skulle på T's och S's bröllop och jag samt F, F och J skulle göra oss lite fina innan dagen D. Hittade en schysst neonskylt som visade att det fanns ett ställe i närheten där brännan kunde bättras på. Vi fyra tog oss dit och hamnade i någon slags pedikyrstudio. Dom hade fyra stycken solarier som vi kunde använda. Jag drog det kortaste strået och fick ta en sådan man står upp i. Det var väl sådär. Man ska ju känna brännan liksom bränna in i kroppen. För att uppnå detta hade jag fått ställa mig inne i rören. Fick inte ens en antydan till bränna utan jag stod och frös i femton minuter innan jag fick ta på mig kläderna och gå ut i den i övrigt underbara staden New York.
Den andra historien inträffade på det gym där jag fördriver en del tid nuförtiden. Jag och P slog ihop våra påsar och drog dit i våras. Som uppvärmning valde vi att tillbringa knappt tjugo minuter i var sitt solarium. Jag hade jobbat och var rätt sliten. Som brukligt är nickade jag till men sen började problemet.
Jag hade liksom ingen lust att vakna (det bör också meddelas att dessa solarium dånar rätt friskt). Jag är evigt tacksam till P för att han var med mig denna eftermiddag och hans rådiga handlande. Kanske skulle sträcka mig så långt att jag skriver ett brev till Knugen och ber om att Hans Höghet delar ut en medalj till P. Jag somnade som en stock och vaknade inte ens när han bultade på dörren. Inte då han låg på alla fyra och skrek under dörrspringan. Jag vaknade dock när han bröt sig in i mitt bås och lyfte på "locket" till solariumet.
Tänk om han inte hade varit med den dagen. Tänk om jag hade solat naken och receptionisten hade varit min "räddare". Sola aldrig när ni är toktrötta eller vakna åtminstone när det släcks.
Och så till dagens händelse. Hörde mig för på gymmet om vart man skulle sola och fick ett ställe beskrivet för mig. Idag hann jag dit innan dom stängde. Trodde att det skulle vara en bit av en kaka. Ni vet peta in lite pengar i en automat, klä av sig, vila tjugo minuter och sedan promenera hem lite rödmosig i ansiktet.
Det var det inte. Var tvungen att bli medlem först fylla i massa papper om min hudtyp, fräknar och massa annat som jag inte förstod. Fick ett kort av den solariebruna receptionisten. Det skulle jag sedan fylla på med pengar och då fick jag ut några polletter som jag sedan skulle trycka i automaten i mitt bås. Var tvungen att välja om jag skulle stå eller ligga. Ligga tyckte jag lät finast så jag blev förpassad till båset längst bort och tjejen visade hur jag skulle göra.
Gjorde mig familjär med omgivningen kollade på allt och klämde på lite saker (som tjejer gör i badrumsskåp när dom är hos okända människor). Så en intressant sak, dom bjöd på en kräm som man skulle smörja in rikligt av innan solningen. Gratis är gott tänkte studenthjärnan och insmörjningen kunde börja och jag smorde för glatta livet övervägde till och med att be tjejen om hjälp men insåg att det nog inte var något som ansågs korrekt i solarie världen.
Hade betalat för åtta minuter för jag brukar sola sexton hemma, starta lugnt och sedan öka. Lade mig tillrätta och placerade mina medhavda kapsyler på ögonen (studenten sparar ju lätt £ 1 om han kan). Allt gick fint det brändes lite på armbågarna av en oförklarlig anledning men tiden gick och det kändes som om krämen gjorde sitt.
När dom åtta minuterna var till enda kollade jag mig i spegeln och jag måste säga att framsidan var jag hel nöjd med. När jag vände på steken blev jag blev jag så nervös att jag började skratta. Jag tror att bilden nedanför säger allt och därför kommenterar jag inte detta mer. Utan konstaterar bara att nästa gång tar jag sex minuter, stående och utan kräm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar