Tjugofjärde dagen

Hemma igen efter en underbart solig och rolig dag med långa promenader, ringdans och trevliga människor i minne. Hela spektaklet började klockan 11 när den något kristna bussresan mot Hadrians Wall/Hexham startade. Fick en amerikanska bredvid mig hon hette Monic (är inte det ett porrigt namn?) och var åt gospel hållet (bred, svart och garvade hela tiden). Resan gick fint dock var det en enorm flock med asiater som invaderade bussarna men bortsett från dom var det skoj. Blev bundis med en engelsman som jobbade för kyrkan, var skönt att kunna snacka med några som inte har en kass brytnig hela tiden. Väl framme vid muren var det dags att äta medhavd lunch (två hönökakstora mackor, två äpplen och någon näve torkad frukt) och efter det bar det av längs muren. Promenaden pågick i dryga två timmar och gick verkligen upp och ner hela tiden. Där gick man omkring i t-shirt med svettpärlor på ryggen och njöt av tystnaden, underbart!! Tjötade lite med en något äldre man (40 år) även han trevlig. Det märktes att det var lite kristet för alla var så öppna och trevliga (mer än göteborgstrevliga...) fick prata av mig lite vilket känns fint.



















Sycamore Gap. Men i vilken film är det två känd män hjälper en kille som har klättrat upp i detta träd? Lätt som en plätt.

Sen bar det av till Hexham och där började det tråkiga. Först hade vi en timme över innan nästa punkt på vårt späckade schema. En tyska som hette Linda fick reda på att jag var svensk och kunde självklart massa fraser. Lite irriterande men när hon sedan berättade hur hon lärt sig allt var det rätt fräckt. Hon var uppvuxen i Tanzania och tydligen bor det massa svenskar där så hon hade firat lucia bakat kanelbullar och fiskat fiskedamm på diverse födelsekalas. Det bor tydligen många finnar där också så det är fullt med bastuar i Tanzania (viktigt vetande) vilket jag inte fattar med tanke på värmen. Vi blev bjudna på en purjo- och potatissoppa den bestod mestadels av olja och var inte så rolig. Sen började dansen... Jag deltog i typ tio minuter innan jag fick nog. Pallar inte att skutta omkring och hålla händer med okända människor när jag befinner mig i nyktert tillstånd så jag satte mig längs väggen (likt högstadiediscot) och inväntade mer mat. Den kom i form av chilli-con-carne och ris, lovely. När dom sedan hotade med att dansa mer så var vi några som tog vårt och drog iväg till en pub för att kolla rugby-VM (Frankrike- Nya Zeeland). England slog ut Australien på eftermiddagen detta ansågs var ett mirakel så stämningen var på topp när semifinalmotståndaren skulle utses. Vi såg bara första halvlek (13-0 till Nya Zeeland) för sen avgick bussarna hem. Väl på bussen lyssnade vi på radion medan fransmännen desperat försökte vända matchen. Dom lyckades slutligen till åhörarnas stora förtjusning, vilket medför att nästa helg är det en jättematch som inte får missas. Väl i Newcastle blev det några pints på en pub nära universitetet då var dock styrkan väsentligt desarmerad och det var bara några fransoser, någon asiat, en del engelsmän och så jag.

Jag måste säga att jag är mycket nöjd med dagen och har träffat några mer eller mindre trevliga människor. Har även gett ut min mailadress till diverse så jag är med största sannolikhet upptagen nästa helg, inte illa med tanke på att det är en vecka dit... Måste bara komma ihåg allt jag har lovat nu, fixa make-up så vi kan måla ansiktet till semifinalen (jag är fransman då såklart) och så ska jag lösa ett recept på köttbullar till John (han hällde i tomatsås förra gången vilket inte gick hem hos frugan...).